Dagarna går, 

utan medverkan av en själv.

De bara går och går, 

och plötsligt är den där.

Dagen vi ses.

När är det?

Det vill snart ges.

Ges till känna, jag vet ej nu.

Inte heller du.

Ingen av oss blev glada av resultatet, 

Inte jag, o inte du som ja vet.

Det kändes som ett slag, 

visst, jag hade väl tänkt att det skulle ske, 

men hoppats på? Ne. 

Men kan inte det förstörde min dag ändå, 

för kommer träffas, det vet vi två

Det kommer ske, en vacker dag. 

Så kommer det vara,

du och jag

<3

Första gången jag såg dig...

Stannade allt till, 

luften, hjärtat, tiden, 

ja, allt.

Din blick, 

ingav en varm, trygg känsla, 

du såg rakt in i själen, 

all oro bara släppte, 

nervositeten rann av mig som vatten.

Din röst..

Var som sammet, 

så mjuk, så varm, så trygg.

Hur kan en person vara så?

Så lugn, så trygg, så, du.

Din omfamning, 

värmen jag kände från dig,

den kramen, 

ville inte att du skulle släppa taget, 

ville inte gå,

ville bara så kvar där, med dina armar runt mig.

Det var som att vi känt varann hela livet, 

som att vi aldrig varit åtskiljda, 

som att jag känt dig från dag 1.

Men nej, det var första...

första dagen vi träffades, 

första gången jag verkligen såg dig

rörde dig

talade med dig,

ingen datorskärm i vägen, 

dina ord hördes, inte sågs.

Som jag längtat till denna dag, 

Under alla dessa år, 

har jag önskat denna dag skulle inträffa.

Du kan inte förstå,

hur mycket du betyder för mig, 

hur mycket jag gillar dig.

hur mycket jag längtat

längtat efter dig

<3